Den senaste tiden har jag pysslat mössa med tillhörande halsduk. Jag har följt ett mönster men "piffat"lite på egen hand. Halsduken fick virkad picotkant och mössan blev fodrad i fleece och fick ett svart sidenband med liten roset. 

(Det här är första gången jag bloggar från mobilen. Får se hur kvalitén blir)

 

För tillfället har jag placerat deckarna långt in i bokhyllan. Och plockat fram böcker som berör på ett annat vis. Boken För så minns jag kärleken är precis en sån bok. En som sliter tag i sina läsare från första start. Jag kunde knappt lägga ifrån mig boken då jag börjat läsa.

Charlotte och Jacob byter kalla Sverige bakom sig mot  flip-flops och paradisstränder i Thailand. Sedan sker det otänkbara, dödsvågen drar in. Ofattbart många människor mister sina liv. Jacob är en av dem. Nu har sju år har gått och Charlotte har med hjälp av en journalist återskapat händelserna. Från flodvågen, vården på plats och Sverige. En stark skildring.

 

 

 

Jag har gråtit idag. Många tårar för en liten tjej jag aldrig ens träffat. Författarinnan Maria Housdea skildring har den effekten när hon utan omsvep berättar deras historia om deras dotter Hannahs camp mot cancern.

Hanna skulle precis fylla tre år när hon fick sin diagnos. Maria har skildrat Hannah och hennes sjukdomsförlopp. Genom hopp och förtvivlan. Vi får även följa med Mara på hennes mödosamma sorgearbete. Det här är en bok som inte lämnar något öga torrt.

 

Det är vad jag är. Vare sig jag vill eller ej. Det har bloggen blivit lidande av men jag hoppas att jag kan börja blogga igen lite försigtigt med ett inlägg eller två.