I dag var det spännande. Förväntningarna var stora på väg till djurparken.




Ett av de första djuren vi såg var en stor och ståtlig björn. Den tryckte näsan tätt intill stängslet precis där vi stod. Enligt mig kom han alldeles för nära, speciellt när han stirrade mig rakt in i ögonen och avståndet bara var en halv meter.



Äntligen luffsade björnen vidare.



Sen gick vi vidare till lodjuren. Vi hade turen och fick se ett lodjur som låg och vilade precis vid stängslet. Han var inte alls skygg och tittade slött på oss. Min dotter på fyra år trodde däremot att det var en söt katt och förstod inte varför hon inte kunde få sticka in ett litet finget genom ett hål och klappa bara lite grann. Hon skulle ju faktiskt nå!



På avdelningen, barnens bondgård, fanns massor av söta djur som vi klappade.






Alla barnen red - även minstingen på två år.

Souvenir handling.


Precis innan djurparken skulle stänga, började regnet ösa ner. Vilket tur att det inte började tidigare. Då var vi nöjda och glada och började gå mot bilen.